Smakbit – Den hemliga kvinnan

En sådan fin söndag det är idag. Och Valborgsmässoafton till på köpet. Bubbel ligger på kylning och snart går vi iväg på middag. Fattas bara nya sandaler, minsann! Först en liten smakbit som Flukten fra virkeligheten håller i varje söndag. Fler smakbitar hittas här.

Jag lyssnar just nu på Den hemliga kvinnan av Anna Ekberg. Det är en dansk spänningsroman som verkligen håller mig på nålar en bra bit in i boken. Smakbiten kommer från första kapitlet:

”Den äldre polisen tvekar. Bestämmer sig sedan och tar fram sina läsglasögon ur kavajfickan. Han gör det utan engagemang. Han läser orden sakta, mekaniskt, som om det var bruksanvisningen till en ny spis.
-Helene Söderberg. Du anklagas enligt paragraf 237 för överlagt mord på Louise Andersen.
Helene tittar upp, ser honom i ögonen. Var det allt? Det låter nästan som ingenting. Överlagt mord. Paragraf 237. Louise Andersen. De andra poliserna runt henne, de vid skrivbordet och de två korthåriga kvinnliga poliserna vid kaffemaskinen, försöker låtsas som de inte lyssnar. Men det är alldeles tyst på polisstationen. Alla lyssnar.”

Den här berättelsen rivstartar verkligen.

Trevlig Valborg!
/Malou

6473057481_ce462009e6_o

 

Annonser

Olikhetsutmaningen: Nord och Syd

Nu är det visserligen lördag, men jag hakar ändå på torsdagens Olikhetsutmaning från bokbloggen enligt O.

Den nordligaste bok jag läst är nog Stallo av Stefan Spjut. Den utspelar sig långt norrut, det är vinter, snö och troll. Jag minns att jag var väldigt fascinerad av den boken och sträckläste den. Det har kommit en fristående fortsättning, Stalpi. Den har jag inte läst.

9789100132507

Sydliga böcker finns det ju lite fler av om man utgår från vår nordliga breddgrad. En bok jag tyckte väldigt mycket om och som innehåller sydländskt hetta är Stål av Silvia Avallone. Älskar omslaget, ett av de allra snyggaste. Hennes uppföljare heter Marina Bellezza. Av någon anledning har jag inte ens funderat på att läsa den. Men varför inte?

stal

Bilderna är lånade från Albert Bonniers förlag respektive Adlibris.

Gästkatten – Takashi Hiraide

En finstämd berättelse om ett par i 30-årsåldern som lever sitt liv i stilla mak. De hyr ett litet hus utanför Tokyo med trädgård omkring och båda arbetar hemifrån. En dag kommer en grannkatt och hälsar på. Särskilt frun blir mycket förtjust i katten och de låter katten komma och gå som den vill i deras hem.

Den är skriven i jag-form och det är mannen som berättar. Han skriver essäer om katten och andra betraktelser från deras liv och skickar in till en lokal tidning. Efter ett tag blir han erbjuden att ge ut essäerna i bokform och det är möjligt att det är den här boken och att det då är självupplevt.

Jag lyssnade på boken på väg till och från jobbet. Inte bara en gång önskade jag att jag också arbetade hemifrån och kunde sitta i min trädgård om dagarna och få en katt på besök. Kanske svävade jag lite väl mycket ut i tankarna för flera gånger kom jag på mig själv med att inte riktigt lyssna på boken. Den här typen av bok gör sig nog bäst om man läser den själv och kan stanna upp och reflektera och verkligen suga in meningarna. Eller om man kan sitta riktigt fokuserat och lyssna. För språket är väldigt fint och det är värt att lägga lite tid på den här boken.

Jag älskar för övrigt omslaget! Den här kunde ha passat in i kaosutmaningen som nr 2 ”en bok med ett djur på omslaget” men där har jag redan en bok. Den passar också in som ”en bok från Asien” men jag tror nog jag kommer läsa något av Haruki Murakami innan året är slut. Det får bli nr 22 ”en bok på under 150 sidor” för det är inte ofta jag läser så korta böcker.

Betyg: 4/5
Författare: Takashi Hiraide
3 h 9 min
Word Audio Publishing, 2016.
Uppläsare: Anna Maria Käll

Kaosutmaning nr 22: En bok på under 150 sidor
Världsdelsutmaningen: Asien

 

En smakebit på søndag

Just nu läser jag Fjärran stränder av Kristin Hannah. Jag har inte läst något av henne förut. Just den här boken gavs ut 2002. På baksidan står att det ska vara en roman om det moderna äktenskapets svårigheter och om styrkan att förändra och modet att förlåta. Jag valde den för att jag såg att den utspelar sig till viss del i Washington och Oregon och jag gillar dessa regngrå stater vid Stilla havskusten.

Det är Flukten fra verkligheten som håller i söndagens smakbitar och de hittas här.

Här är ett utdrag från s 25.

”Hon såg på honom, kände sig hjälplös och bortkommen. Han befann sig på mindre än armlängds avstånd, men det skulle lika väl ha kunnat vara miltals. Tjugofyra års äktenskap och här stod de. Båda osäkra; ingen av dem kapabel att erbjuda den andra en stödjande hand. I en krissituation blev de främlingar för varandra. Hon visste inte vad hon mer skulle kunna säga, eller ens om hon borde yttra sig över huvud taget. Till slut valde hon den trygga vägen, och ändå var det som om hennes benstomme höll på att knäckas när hon talade.
‘Här. Ta ett glas vin.”

6473057481_ce462009e6_o

Jag ska egentligen inte jobba här

Det är titeln på Sara Beischers roman från 2012. Hon som också har skrivit Mamma är bara lite trött. Den handlar om 19-åriga Moa som drömmer om att bli skådespelerska och som i väntan på att komma in på teaterhögskolan börjar jobba som timvikarie på ett sjukhem. Det är en ganska hemsk upplevelse för henne till en början. Hon har knappt träffat gamlingar innan och framförallt inte sett gamlingar nakna. Inte heller sett någon död människa. Moa kastas snabbt in i den speciella miljön som råder på ett sjukhem med de gamla, omvårdnaden av dessa och personalens jargong. Hon är väldigt naiv och har många förutfattade meningar. Är så där barnsligt självsäker men samtidigt väldigt skör under ytan.

Jag gillar Moa som tar sina första stapplande steg i vuxenlivet. Hon gör misstag som är lätta att känna igen sig i och som får mig att le och ibland till och med skratta till. Det är intressant att läsa om andras erfarenheter från vården. Det här är ju min hemmaplan även om det var längesedan jag arbetade inom äldrevården. Det som utspelar sig på sjukhemmet känns ibland lite tillskruvat, men på det stora hela mycket välbekant. Det är en så speciell miljö som berör så många men där man inte har riktig insyn om man inte arbetar där själv. Det är kul att få följa med bakom kulisserna.

Moa känns trovärdig och karaktärena är träffsäkra utan att kännas som klichéer. Det blev några timmars riktigt trevlig lyssning.

Med den här boken prickar jag av en punkt i Kaosutmaningen som en bok jag tycker alla borde läsa. Människor i allmänhet och studenter inom vårdutbildningarna och politiker i synnerhet.

Betyg: 3+/5
Författare: Sara Beischer
Word Audio Publishing, 2012.
6 h 26 min

Kaosutmaning nr 16: En bok du tycker alla borde läsa.