Flickorna – Emma Cline

Nej, den föll mig inte alls i smaken. Riktigt långtråkig. Jag kan förstå alla dem som gillade boken och jag tror jag förstår varför. Det är säkerligen en bra skildring av en tonårsflickas identitetssökande och en välskriven bild av en hemsk kvinnosyn och maktutövande. Men den fångade mig inte alls. Jag kände inget för karaktärerna, tyckte bara de var jobbiga. Historien kröp fram, vilket i sig inte alls behöver vara dåligt, men här kändes det bara som en lång startsträcka som aldrig ledde någonstans. Nej, förstår inte dess storhet. Spontant är den en 2:a, men trots allt är den ju välskriven rent språktekniskt, så det måste ändå bli en svag 3:a.

Betyg: 3-/5
Originaltitel: The Girls
Natur & Kultur. Ljudbok, 2016.
11 h 10 min.
Uppläsare: My Holmsten

Bild från Adlibris.

 

Annonser

Past the Shallows – Favel Parrett

Gripande vacker och fulländad debutroman.

På Tasmaniens södra, vilda kust, bor bröderna Harry och Miles och deras pappa. Egentligen är de tre bröder, men den äldste har i tidig ålder flyttat hemifrån. Pappan har mycket ondska och svärta i sig och sönerna gör sig så osynliga som möjligt för att undgå hans vrede. Miles har havet som sin tillflykt. Han älskar att surfa. Harry å andra sidan tycker inte om havet. Det är dock ofrånkomligt att inte konfronteras med havet när man bor vid kusten och där fisket är den viktigaste näringskällan. De är fattiga, men Harry är sparsam och finner små skatter var han går.

Boken är mycket vacker. Språket är avskalat, men ändå målande och precist. Att läsa boken är att befinna sig hos bröderna, med bröderna, på deras strand, i fiskebåten, men också i deras hunger, besvikelser och misär. Det är omöjligt att inte ta till sig pojkarna och känna för dem. Deras kärlek sinsemellan är aldrig uttalad, men ändå så uppenbar och innerlig.

Det här är Favel Parretts debutroman och hon har arbetat flera år med den. Det är lätt att förstå. Det finns inget överflödigt i texten, inget onödigt, men den är inte heller så sparsmakad att texten blir konstig eller svårförståelig. Den är sorglig och vemodig, men mitt i allt det sorgliga känns så tydligt författarens kärlek till historien och romanfigurerna och det blir på något sätt en trygghet i det och det svåra blir lättare att bära.

Egentligen försöker jag undvika sorgliga böcker, särskilt när barn är inblandade. Men den här boken hade så många fina recensioner i Australian Women Writers Challenge så jag var bara tvungen att beställa den. Och det var väldig tur för det här är en av de bästa böcker jag har läst.

Betyg: 5/5
Författare: Favel Parrett
Språk: Engelska
John Murray, 2011. Pocket.
Sidor: 251

Bilden är från Adlibris och där går den också att beställa.

Ruth Ware – The Woman in Cabin 10

En spännande bladvändare, klart värdig uppföljare till succédebuten.

Jag tyckte så hemskt mycket om Ruth Wares debutroman I en mörk, mörk skog. Jag var därför mycket pepp på att läsa den här boken och kunde inte vänta på att den kommer ut på svenska. Höga förväntningar alltså. Samtidigt var jag beredd på att den säkert inte skulle vara lika bra, det måste vara så svårt att skriva en fantastisk uppföljare till en sådan succédebut. I och med det sänkte jag mina förväntningar något.

Ombord på en lyxkryssare befinner sig resejournalisten Lo Blacklock tillsammans med en handfull journalister och rika människor samt personal. Båtens destination är Trondheim, fjordar och norrsken. Mycket exotiskt. Personalen är Skandinavisk och pratar svenska. En passagerare visar sig saknas. Eller var hon aldrig med på båten? Lo börjar luska i det hela, men vissa saker ska bara lämnas ifred.

Inledningen är spännande, sedan blir det lite segt i 100 sidor, sedan börjar det hända saker igen och ända in i slutet. Partiet som är fritt från spänning är dock helt okej eftersom jag gillar författarens sätt att skriva och det är nödvändigt för att få en klarhet i vilka de övriga medpassagerarna är och huvudpersonen Los personlighet, som för övrigt kanske inte är den mest sympatiska. Intrigen är skriven som en pusseldeckare och det lyckas författaren med. Sista pusselbiten får man på sista sidan vilket var både oväntat och tillförde det lilla extra till berättelsen.

Allt som allt tyckte jag mycket om boken, inte lika mycket som den första, men absolut en läsvärd bok för den som vill ha lite spänning och en härlig bladvändare i gröngräset.

Betyg: 4/5
Författare: Ruth Ware
Läste på originalspråk: Ja
Vintage/Penguin Random House, 2017.
Sidor: 343

Bild från Adlibris.

Den som finner – Stephen King

Det här är andra delen i trilogin om den pensionerade kommisarien Bill Hodges. Jag kände bara till King som skräckförfattare och med övernaturliga inslag. Den här innehåller inget övernaturligt och inte mer skräck än i andra deckare. Den är riktigt spännande.

Tonåriga Pete hittar anteckningsböcker som tillhört en mördad författare. I dessa finns bl.a. två outgivna romaner. Det här är Petes absoluta favoritförfattare och han inser snabbt värdet av det han hittat. Men det finns fler som är besatta av författaren och som får nys om vilken skatt Pete har in sin ägo.

Boken är fristånde, men flera personer återkommer i den här boken. De behöver inte läsas i ordning, men det är nog ändå att föredra.

Egentligen har jag inte läst särskilt mycket av Stephen King. Redan efter ett par rader känner jag dock igen hans språk och egna sätt att skriva på. Jag tycker verkligen om hur han skriver, hur berättelsen är uppbyggd och flödar genom boken. Det finns inga tråkiga eller onödiga passager. Och det är klart, han är ju verkligen proffs med en sådan otrolig produktion av böcker. Det är ju lätt att tro att han skriver på slentrian eller bara upprepar sig, men med den här boken och Mr Mercedes (del ett i serien) känns det verkligen som att han är på topp. Ser fram emot sista delen, Sista vakten.

Betyg: 4+/5
Originaltitel: Finders Keepers
Månpocket, 2016
398 s
Del 2/3 i trilogin om Bill Hodges