Jag håller kanske på att bli ett Nora Robertsfan. Hur gick det till? Jag har nu lyssnat på två böcker av författaren. Båda har varit av typen spänningsroman. Den första tyckte jag var lite väl långdragen, för mycket beskrivningar av husrenoveringar. Den här är på samma sätt egentligen långdragen och med för många beskrivningar av huvudpersonens valpkurser. Men nu plötsligt gör det mig inget. Nu tycker jag om de här utläggningar. Trots att jag varken har hund eller är särskilt intresserad av hur jyckar uppfostras. Det är på något sätt tryggheten i henne sätt att berätta. Jag drar paralleller till när jag var liten och låg hemma och var sjuk och mamma eller mormor gick runt i bakgrunden och pysslade och donade. Den sortens trygghet. Förutsägbart och varmt. Kanske för att det är så hon behandlar sina karaktärer. De som verkar goda är också goda och de onda är onda. Inga konstigheter. Sedan kanske de inte alltid förstår varandra till en början, men läsaren kan alltid känna sig trygg med att inga oväntade elakheter kommer ställa till med några otäcka vändningar hos karaktärerna. Inga tvister som är så poppis med andra ord. Sedan finns ju där spänning ändå och en hel del romance inslag. Jag gillar båda delarna.

Mer Nora Roberts kommer det att bli och helst lyssnar jag nog på dem med Anna Maria Käll som uppläsare.

Betyg: 4/5
Bild från Bonnier audio

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s