Det här är en bok med mycket fart. Nästan varje kapitel, som alla är korta, avslutas med en cliffhanger. Det gör boken naturligtvis lättläst och spännande. Det är lätt att välja att läsa bara ett kapitel till, hela tiden. Jag fick förfrågan av författaren på Instagram om jag ville recensera hennes bok. Eftersom jag har varit insnöad på thrillers och spänningsromaner på sistone så tänkte jag att den nog skulle passa mig. Jag gillade verkligen karaktärerna i boken, särskilt den egentligen osympatiske Lennie Lee. Jag tyckte också mycket om matbeskrivningarna, boken utspelar sig i Stockholms krogvärld, bland lyxkrogarna. Jag tyckte också att den var spännande och fångade definitivt mitt intresse.

Det enda jag har lite svårt för, och det gäller många just svenska thrillers och deckare, är upplösningen. Jag tycker ofta den kan bli lite extrem och osannolik, men det är kanske för att det är lättare att acceptera det osannolika när det utspelar sig i Boston eller södra London än här i gamla välkända Stockholm. Särskilt svårt har jag att hålla mig från att sucka när mördaren i det sista infernot ska hålla en lång monolog om varför hen har utfört sina dåd och helst med blodet skvalpande kring fötterna. Huvudpersonen oftast dödligt skadad, men räddas i sista sekund. Emelie Schepps första bok (den enda jag läst av henne) Märkta för livet, hade en just sådan osannolik mördarmonolog i slutet. Det gjorde faktiskt att jag inte hade lust att läsa någon mer bok av henne.

Med det sagt vill jag ändå säga att i övrigt var boken så pass bra och gav mig en mycket fartfylld och trevlig lässtund att jag gärna läser mer av Hanna Lindberg. Det höga betyget baseras på att 4 femtedelar av boken bestod av ypperlig thrillerläsning.

Betyg 4/5.

2 reaktioner på ”Hanna Lindberg – STHLM Grotesque

  1. Jag håller med dig om att deckare ofta har osannolika slut, eller känns framjäktade och hastigt hopknutna. Nu har jag nyligen läst en spänningsroman, ingen deckare direkt, som håller hela vägen enligt mig, och har oväntade vändningar genom hela boken. Nämligen Patrioterna av Pascal Engman. Du kanske redan har läst den? Jag fick den som pocket inför Sigtuna litteraturfestival och var väl inte så helt sugen på att läsa den, men när jag väl började läsa var jag fast. Den fick 5/5 av mig.

    Gilla

    1. Ja, och att de ofta slutar i något slags actionscen även om resten inte alls är action. Jag tror att det gör sig bäst på film. Patrioterna har jag inte läst, men det låter helt klart värt att titta på. Tack för tipset!

      Gilla

Kommentarer är nu stängda.