Nu ser du mig – Sharon Bolton

Lacey Flint är polis och har precis börjat jobba på sexualbrottsavdelningen inom Londonpolisen. En kväll efter ett avslutat uppdrag får hon handgripligen en död kvinna i sina händer. Kvinnan har precis blivit knivmördad och Lacey blir neddränkt i hennes blod. Mördaren har dock lyckats fly från platsen obemärkt. Lacey har sedan barnsben ett intresse för Jack the Ripper och hon misstänker snart att det kan röra sig om en copy cat. Lacey blir även personligen indragen i fallet då mördaren verkar vilja gäcka just henne.

Lacey Flint är en aning dysfunktionell med ett mörkt förflutet. Det här är första boken där hon är med och vi får ta del av hennes bakgrund. Hon är ganska lätt att tycka om även om jag inte alltid kan förstå varför hon fattar vissa beslut. Klassiska beslut som ofta fattas av huvudpersonen i sådana här böcker som att gå in själv i monstrets håla utan att vänta på förstärkning. Intrigen är bra och spännande och drivs framåt på ett bra sätt. Trots över 400 sidor blir boken aldrig långtråkig.

Mindre bra med boken är att jag tycker att förhållandet mellan Lacey och en av de manliga poliserna är lite märkligt. De ska vara attraherade av varandra, men det beskrivs på ett krystat sätt. Det är svårt för mig att hänga med i svängarna som om vissa saker utelämnats utan att det går att läsa mellan raderna. Ibland i handlingen är det också som om vissa saker utelämnats. Det kan vara översättningen förstås. Ibland är det rent felaktigt som att hon först inte hade kläder på sig, men sedan hade hon ändå det. Möjligen kan jag också tycka att upplösningen inte var så trovärdig.

Hur som helst tycker jag att det var en bra och spännande deckare och jag ser fram emot att läsa mer av Sharon Bolton.

Betyg: 3,5/5
Originaltitel: Now You See Me
Modernista, 2013.
Pocket. 438 s.

Bild från Adlibris. Länk till mer om boken.

Annonser

A U G U S T I

Har tydligen gått i brittiskt tecken utan att jag tänkt på det.

Bara fem böcker i augsti. Inte så konstigt med tanke på alla måsten som börjar pocka på. Den sista veckan av semestern ägnade jag mest åt att inte komma igång med en ansökan jag sagt att jag skulle börja skriva och stressa över att jag inte kunde sätta mig med den. Inget kunde jag läsa då och sedan dess har läslusten inte riktigt infunnit sig. Jag har börjat på än den ena än den andra. Så här blev i alla fall augusti till slut:

Sometimes I Lie – Alice Feeney ****
En så bra thriller med tvister och oväntade svängar.

Änkan – Fiona Barton ***
Lågmält uppnystande spänning.

Flickan med gåvorna– M. R. Carey ****
Mycket underhållande zombiethriller för ovana scifi- människor som jag

En orolig grav – Elly Griffiths ***
Man vet vad man får och det är bra och mysigt.

Into the Water – Paula Hawkins ****
Kuslig, välskriven spänning

Böcker lästa på originalspråk: 2/5
Böcker från England: 5/5

Bäst: Into the Water
Mest oväntad: Flickan med gåvorna
Besvikelse: En orolig grav (bara för jag önskat att det hänt mer mellan Nelson och Ruth)

Kvinnliga författare: 4/5

 

Into the Water – Paula Hawkins

Med låga förväntningar, eftersom jag inte var överdrivet förtjust i Kvinna på tåget, började jag läsa Into the Water och fastnade direkt. Jag tyckte om språket, den kusliga stämningen och intrigen. Många tycks besvikna på att den inte liknar Kvinna på tåget det minsta. Jag håller med om att de inte liknar varandra. Även om det mörka hela tiden lurar under ytan, precis som i debuten. Jag har också förstått att en hel del har stört sig på de många karaktärerna. Jag håller med om att de var svåra att hålla isär. Ofta fick jag bläddra tillbaka för att påminna mig om vem var nu den där Patrick t.ex. Möjligen hade boken tjänat på att inte låta alla dessa karaktärer komma till tals, men samtidigt gör hon det på ett strålande sätt. De får alla en tydlig personlighet utan att vara det minsta klyschiga. Jag tror att det är hennes styrka. Just att kunna porträttera så bra och hålla en spännande intrig igång.

Det brittiska med tekannan på spisen och de små stugorna är bara så underbart. Och här i en verklighet, inte bara romantiserat. Jag råkade läsa boken i augusti, precis när den utspelar sig. Det var förstås kul och miljön är fint beskriven med värmen, det torra gräset och suget från den svarta, svalkande Drowning pool.

Jag måste också tillstå att jag börjat tycka väldigt mycket om det anglosaxiska formatet med paperbacks. Eller häftade är det väl på svenska. Storleken större än storpocket. Inte så praktiskt för pendling till jobbet, men så trevligt på köksbordet, i fåtöljen, sängen, ja ni förstår.

Betyg: 4/5
Penguin UK, 2017.
353 sidor.
Paperback.

Bild från Adlibris. Klicka på länken om ni vill veta mer om boken.

En orolig grav – Elly Griffiths

Det var som vanligt några trevliga timmar med Ruth Galloway och Harry Nelson och de andra i serien. Den här gången åker de till Blackpool, Nelsons gamla hemtrakter, av olika anledningar, men stöter förstås på varandra när de blir inblandade i samma mordgåta. Inget som förvånade i den här boken. Kärleksrelationen dem emellan har gått lite i stå, men bokens sista rader öppnar för att något mer kan hända i nästa bok. Jag måste erkänna att det är den största anledningen till att jag kommer fortsätta följa Ruth. Jag måste ju veta hur det går för dem och deras kärlek.

Boken får bara en trea, den var nog den hittills tråkigaste av dem. Jag lyssnade på den med Angela Kovacs som uppläsare och jag tycker hon gör ett jättebra jobb.

Betyg: 3/5
Originaltitel: A Dying Fall
Storyside, 2014
11 h 16 min

Veckans topplista – Frankrike

Veckans topplista har Frankrike som rubrik. Det är Johanna på Johannas deckarhörna som har dragit igång de här topplistorna som får nytt tema varje tisdag. Jag läste franska i skolan, hade en fransk brevvän under massor av år och har besökt både Alsace, Bretagne, Provence och Paris flera gånger. Ändå har jag knappt läst några böcker av franska författare. Så här på rak arm kan jag bara komma på två stycken. Övriga är sådana jag skulle vilja läsa:

1. Madame Bovary av Gustave Flaubert.
   Den läste jag som tonåring när jag hittade den av en slump i mina föräldrars bokhylla. Jag visste inte att det var en klassiker. Blev fast med en gång och sträckläste den. Jag minns att jag tyckte att det var en fantastisk kärlekshistoria, men jag tyckte nog att Emma Bovary var lite dum mot sin make (haha!)
   
2. Underkastelse av Michel Houellebecq.
   En roman som utspelar sig år 2022 när Muslimska brödraskapet vinner det franska presidentvalet. Den handlar om mänsklig opportunism, här i skepnaden av en universitetslärare som sakta men säkert anpassar sig efter de nya reglerna. Här har jag skrivit mer om vad jag tyckte om den.
   
3. No and Me av Delphine de Vigan
   Jag brukar aldrig läsa young adult böcker, men den här verkar så bra. En osannolik vänskap mellan två högst olika tonåringar i dagens Paris. Har vunnit pris i Frankrike.
   
4. Nathalie – en delikat historia av David Foenkinos
   Den här minns jag att det pratades om för några år sedan i samband med att den skulle bli film och svensken i huvudrollen skulle spelas av en belgare. Jag har inte läst den, men den kanske inte är så dum (trots att det är lätt att bli avskräckt av den förskräckliga undertiteln). Det ska vara en humoristisk kärlekssaga mellan en fransk kvinna och en svensk man.
   
5. Inget allvarligt av Justine Lévy
   Den här boken har jag på min önskelista. Det är en relationsroman som sägs ska vara självbiografisk. Ett lyckligt gift par. Mannen blir blixtförälskad i sin fars unga älskarinna. Har sålt en halv miljon exemplar i Frankrike och översatts till 17 språk.  

Sedan har jag läst lite ur Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt, men det är så lite så det räknas knappt.

A bientôt!
Malou