Behind Closed Doors – B A Paris

En debutthriller skriven av B A Paris som är född och uppvuxen i England, numera bosatt i Frankrike. Som vanligt görs en jämförelse med Kvinnan på tåget. Jag tycker inte att det finns några likheter alls förutom att de rör sig inom samma genre. Där Kvinnan på tåget var lite seg och outtalad är den här oavbruten spänning och tydlig. Inte så att intrigen avslöjas, men läsaren förväntas inte läsa mellan raderna. Jag brukar ha svårt för att tycka att något verkligen är spännande. Jag tycker ännu mer sällan att något är läskigt. Färjan skrämde mig inte alls, även om det var en läsvärd bok. Därför blir jag så glad när jag upptäcker att jag faktiskt har hjärtklappning under ett parti i den sista fjärdedelen av boken. Jag är så inne i boken och blir rädd på riktigt. Det är verkligen härligt och precis vad jag är ute efter när jag läser den här typen av bok.

Språket flyter på bra och huvudpersonerna är tillräckligt utfyllda för verka trovärdiga. En sak som jag tror bidrar till att en thriller som den här håller spänningen uppe och flyter på är att författaren lyckas med att aldrig skriva mig på näsan. Genom att dela upp boken i nutid och dåtid nystas historien upp med portionsvis utplacerade ledtrådar. En löjlig variant är ju när förövaren i slutet håller monolog om varför hen har gjort det hen gjort lagom länge för att offret ska hållas i liv innan polisen bryter sig in. Är så allergisk mot de sätten att lösa intrigen för läsaren.

I boken får vi följa Grace som gift sig med Jack. Han är vacker och framgångsrik, hon är elegant och charmerande. De bor i en utsökt villa och tycks bara ha ögon för varandra. På ytan det perfekta paret. Bakom fasaden anar vi snart att något annat lurar. Varför är Grace aldrig ute ensam utan sin man? Varför har hon inte längre kontakt med sina gamla vänner?

Boken är riktigt spännande och välskriven. Möjligen kan jag tycka att boken kanske är lite väl extrem och någonstans vill en liten röst ropa till mig att är ändå inte intrigen lite väl otrolig. Jo, så är det nog, men jag väljer att kväva den där lilla rösten och bara flyta med i den där spänningsvågen. Jag ger boken en femma eftersom den ger mig hjärtklappning och därmed med råge fyller sitt syfte.

Betyg: 5/5.
Originalspråk: engelska.
Läst på: engelska.
Harpercollins UK, 2016.
Paperback. 352 sidor.

Bild lånad från Adlibris där boken går att köpas.

 

Vassa föremål – Gillian Flynn

Vad är nu detta? Jag som trodde att jag hade köpt en mittemellanbok. En bok att läsa efter en jättebra bok för att liksom dämpa euforin över den just lästa superboken. Inför nästa stora läsupplevelse. Gone girl har jag läst och jag blev omkullblåst av den som så många andra. Ändå har jag dragit mig för att läsa något mer av Flynn, liksom trott att hon är nog inte så bra egentligen, det var nog mest en hype jag gick på. Icke sa Nicke. Det här är en fenomenal deckare. Så klockren. Gillian Flynn är min nya idol. Hon är så grym. Boken är så grym.

Det är helt galna karaktärer, så skruvade och psykiskt störda. Det är nog få författare som skulle ro hem med hedern i behåll med en sådan lång rad av tillspetsade personer. Eftersom det är Flynn så blir de varken löjliga eller tillgjorda.

Handlingen utspelar sig i Wind Gap, Missouri, dit journalisten Camille Preaker åker för att rapportera om ett mord. Preaker har växt upp i staden och har inte satt sin fot där på flera år. Det här temat med att huvudpersonen återvänder till sin hemstad har följt mig i tre deckare jag läst alldeles nyligen (Annabelle, Hetta). Hon har en minst sagt ansträngd relation till sin mor och halvsyster samt styvfar. I takt med att mordgåtan tycks få sitt svar får Preaker även en hel del mer eller mindre önskade svar från sitt förflutna.

Det är riktigt spännande och otäckt. En absolut bladvändare. Rekommenderas varmt åt dem som gillar de senaste årens spänningthrillers skrivna av kvinnor med kvinna i huvudrollen och med oväntade vändningar. Jag älskar sådana böcker och den här går tätt bakom Jag lät dig gå som paraderar längst fram. Den här är ändå lite skarpare, lite intelligentare och rispar ettan lite lätt i ryggen, men Jag lät dig gå hade en mer oväntad tvist och dessutom en gnutta feel-good och behåller därför sin förstaplats.

Betyg: 5/5
Originaltitel: Sharp Objects (2007)
Pocketförlaget, 2014.
Pocket. 279 s.
Läst på originalspråk: nej.

Bild lånad från Adlibris.

 

The Wonder – Emma Donoghue

Den här boken är klart en av årets bästa.

Emma Donoghue skrev från början historiska böcker. Sedan skrev hon Room. Den blev en storsäljare och film. Jag har sett filmen, inte läst boken. Donoghue är irländska bosatt i Kanada. Nu har hon skrivit en roman som utspelar sig på Irland. Det är mitten av 1800-talet. I en liten by har en flicka slutat äta. Hon har inte ätit på fyra månader, men tycks ändå må bra. Är det ett religiöst eller medicinskt mirakel? Eller är det helt enkelt buffel och båg och i så fall i vilket syfte? Den engelska sjuksköterskan Lib Wright, som är skolad av självaste Florence Nightingale, får i uppdrag att övervaka flickan under fjorton dagar för att ta reda på om det stämmer att hon endast lever på några skedar vatten om dagen.

Den här intrigen är så spännande trots sin relativa enkelhet. Jag blev fångad direkt från första meningen till sista sidan där det blev ett tårfyllt farväl. Allt utspelar sig i nutid och vi får hela tiden följa Lib Wright från det att hon anländer till byn. Trots det blir det aldrig långtråkigt. Tvärtom. Donoghue tar upp svåra frågor som religion kontra vetenskap utan att bli moraliserande. Karaktärerna är intressanta och känns trovärdiga. Språket är förtrollande. Jag är helt såld på den här boken. En fulländad läsupplevelse.

Jag läste den på engelska, den kommer ut på svenska i augusti under namnet Miraklet på Louise Bäckelin förlag.

Betyg: 5/5
Pan Macmillan, 2017.
Pocket. 343 s.
Språk: Engelska

Bild från adlibris.

 

Mannen mellan väggarna – Emma Ångström

I ett hyreshus på Tegnérgatan sker underliga saker. Mat stjäls ur ett kylskåp, det knakar i väggarna, någon känner sig iakttagen och till och med ett mord sker där mordoffret först är försvunnet för att två veckor senare hittas i hallen till sin lägenhet. Det här är en spänningsroman med lite övernaturliga inslag.

Det låter ju så bra, bäddar verkligen för en spännande läsning. Jag upplevde tyvärr romanen som spretig. Många lösa trådar som inte riktigt följs upp. Historien kändes osannolik. I titeln avslöjas dessutom själva spänningsmomentet. Varför då? Slutet var oväntat, om än mycket märkligt. Det övernaturliga förstår jag inte alls vad det fyller för funktion. Jag kände mig dessutom illa berörd av själva mannen i titeln. Möjligen har jag missuppfattat och boken är en ungdomsroman? I alla fall inget för mig. Ingen angenäm läsupplevelse alls (även om jag lyssnade).

Betyg: 2,5/5
Piratförlaget
Ljudbok. 9 h 29 min.
Uppläsare: My Holmsten

Bild från Adlibris.

En smakbit på söndag

Idag läser jag om Lib Wright, en ung engelsk sjuksköterska, som reser till en irländsk by på uppdrag att träffa 11-åriga flickan Anna O’Donnell. Det är mitten av 1800-talet. Flickan sägs vara ett mirakel som har varit utan mat i månader men mår ändå bra. Lib´s jobb är att observera flickan och få fram sanningen. Är det falsk marknadsföring, eller är flickan ett under?

Emma Donoghue har inspirerats till The Wonder när hon läste om riktiga fall av så kallade Fasting Girls som tydligen förekom under den tiden. Boken bygger inte på ett autentiskt sådant fall. Det är en psykologisk thriller som enligt Stephen King är omöjlig att lägga ifrån sig. Så det bådar ju gott.

Bloggen Flukten fra virkeligheten håller i Smakbit på Söndag där bloggare bjuder på smakbit ur det de läser frö stunden. Nu när jag skulle länka insåg jag dock att det är sommarlov på smakbitarna, men jag kör ändå.

Min smakbit är från sidan 12 där dr McBrearty berättar för Lib Wright om flickan:

”‘I don’t want to prejudice you in any way, ‘ he went on ‘but what I may say is that it´s a most unusual case. Anna O’Donnell claims – or, rather, her parents claim – that she hasn’t taken food since her eleventh birthday.’
Lib frowned. ‘She must be ill then.’
‘Not with any known disease. Known to me, that is,’ said McBrearty, correcting himself. ‘She simply doesn’t eat.’
‘You mean, no solids?’ Lib had heard of that affectation of refined modern misses, to live off boiled arrowroat or beef tea for days on end.
‘No sustenance of any kind,’ the doctor corrected her. ‘She can’t take a thing but clear water.'”

Den kommer heta Miraklet på svenska, går att bevaka på Adlibris.

Hoppas ni alla får en skön lässöndag!
/Malou

 

Hetta – Jane Harper

En deckare som utspelar sig i avfolkningsorten Kiewarra någonstans i Australien. Aaron Falk återvänder till sin uppväxtort när hans ungdomsvän tagit livet av sig och sin familj. Falk, som är polis, börjar misstänka att det kanske inte är hela sanningen. Många hemligheter lurar bland befolkningen på orten. Det har inte regnat på två år och torkan och hettan gör det svårt att hålla förståndet klart. Luften dallrar och kakaduorna skränar. I ett lagom tempo nystas berättelsen upp parallellt med tillbakablickar från Falks uppväxt på orten.

Jag tycker jättemycket om det här. Allt från intrigen till persongalleriet och till miljöbeskrivningarna. Ett extra plus är att få befinna sig i Australien, mina drömmars land. Det här är Jane Harpers debut. Uppföljaren Force of Nature har jag redan lagt som bevakning på Adlibris. Med kängurulängder bästa deckaren i år!

Betyg: 5/5
Originaltitel: The Dry
Bokförlaget Forum, 2017.
Inbunden. 335 sidor.
Språk: Svenska

Bild från Adlibris.

Linda som i Lindamordet – Leif GW Persson

En ung kvinna hittas mördad i sin mors lägenhet i Växjö. En grupp poliser från rikskrim åker ner från Stockholm för att hjälpa till att klara upp fallet. En förundersökning tar vid och fortgår genom hela boken tills en gärningsman åtalas och häktas. Handlingen följer verkligen bara poliserna och själva utredningen. Ganska torrt kan tyckas, men är man intresserad av hur det går till så är boken väldigt bra. Och trots sin omfattning på lite drygt 500 sidor går den förvånansvärt fort att läsa och jag tycker inte att den någonsin blir seg eller tappar tempo. Det är väldigt märkligt, men jag antar att det beror på Perssons sätt att skriva, han har ett fint flyt.

Boken heter Linda som i Lindamordet förstås för att den unga kvinnan som blivit mördad hette Linda. Persson vill med det uppmärksamma att kvinnliga mordoffer ofta får ge sitt namn åt det brott som begåtts mot dem, men än värre åt den gärningsman som bragt dem om livet. Som då Lindamannen etc. Enligt Persson är fallet inte så när det är män som är offer. Vi har inte hört om Ollemordet och Ollemannen t.ex. Jo, nu när jag tänker på det så poppar i varje fall Johanmannen upp i mitt huvud. Men det stämmer säkert att det är betydligt vanligare när det gäller kvinnliga offer. Och kanske barn då oavsett kön.

Det som stör genom hela boken är huvudpersonen, kommissarie Bäckström. Han har en så ohyggligt förlegad kvinnosyn. Han är generellt misantrop, men han går absolut värst åt åt kvinnor. Och det är inte bara här och där utan minst en gång i varje samtal där vi får ta del av både det Bäckström säger och det han tänker. Jag vet inte vad Persson vill med detta. Om det bara är för att roa. Många recensenter från tidningarna verkar också gilla Bäckström och skrockar antagligen med i hans skämt får man anta. Nej, Bäckström drar ner betyget från en annars mycket välskriven klassisk polisdeckare.

Betyg: 3,5/5
Piratförlaget, 2005.
Pocket.
504 sidor.

Bild från Adlibris.