På ett berg i södra Idaho växer Tara Westover upp med sina sex syskon och sina föräldrar. Naturen är vacker och gården kunde vara idyllisk med sina getter och hästar. Allt står dock inte riktigt rätt till. Barnen går inte i skolan och flera av dem saknar birth certificate, dvs staten Idaho vet inte om att de existerar. Pappan har en skrotfirma och barnen får arbeta för honom där utan några som helst säkerhetsrutiner. Olyckorna är många. Att besöka sjukhus, ringa efter ambulans eller ta läkemedel förbjuder pappan. Han har en religiös övertygelse, men framförallt en paranoia som gör att han fruktar allt vad statligt innebär och det mesta annat i samhället. Alla pengar går åt att bygga upp det förråd som familjen sitter på inför jordens kommande undergång.
Första gången Tara sätter sin fot i en skolsal är har hon hunnit fylla 17 år. Tio år senare kommer hon att doktorera på Cambridge inom idéhistoria.
Det här är förstås en fantastisk berättelse. Nästan osannolik. Man skulle lätt kunna tro att Tara är ett underbarn. Sådana uppstår ju slumpmässigt ter det sig lite här och där i världen. Det är bara det att av de fyra syskon som liksom Tara hoppar över grundskolan och går direkt till college doktorerar tre. Tre! Det är helt sanslöst och får en att undra över om skolan är nödvändig. Det är den naturligtvis, men hos de här syskonen som är så nödfödda på undervisning, litteratur och kunskap, växer en sådan otrolig nyfikenhet och vetgirighet fram i det där torftiga hemmet. De är förstås synnerligen begåvade dessutom, men i alla fall.
Boken är också hemsk. Tara behandlas mycket illa av en av sina bröder. Familjen bryter kontakten med Tara när hon konfronterar dem med broderns beteende. Tara får betala ett mycket högt pris för sin utbildning och en stor del av boken handlar om hennes svårighet att släppa familjen och sin uppväxt och hon slits itu när hon tvingas välja.
Mycket gripande och tankeväckande bok. Kan varmt rekommenderas. 5/5.
Boken fick jag av Natur och Kultur som recensionsexemplar.
