M A R S

  1. Märkta för livet – Emelie Schepp
  2. Hustrun – A.S.A Harrison
  3. Flickan under jorden – Elly Griffiths
  4. Janusstenen – Elly Griffiths
  5. Huset vid havets slut – Elly Griffiths
  6. The Natural Way of Things – Charlotte Wood
  7. Känslan av död – Elly Griffiths
  8. Miniatyrmakaren – Jessie Burton
  9. Askungar – Kristina Ohlsson

Hur kan mars redan vara slut? Det gick så fort. Plötsligt är det vår. I mitt liv känns det som att det bara varit vardag. Inget särskilt alls har hänt utan det känns som om mars har varit en transportsträcka till den riktiga våren. Bara på jobbet har det hänt en del och som vanligt massor av stress. Men snart är det april och påsklov!

Jag har läst ännu mer i mars än jag gjorde i januari och februari. Det beror på att jag har åkt bil till jobbet och sträcklyssnat på Elly Griffiths fyra första böcker. Och överhuvudtaget har lyssnat mer än läst. Under april får det inte bli lika mycket läst. Då måste jag börja läsa tråkiga jobbrelaterade artiklar och annat på fritiden. Ser inte fram emot det, men ett nödvändigt ont.

Här kommer min sammanfattning: (inom parantes förra månadens resultat)

Antal lästa: 9 (7)
Inbunden: 0 (1)
Pocket: 2 (2)
E-bok: 1 (1)
Ljudbok: 6 (3)

Deckare: 6 (2)
Spänning/thriller: 1 (1)
Skönlitteratur: 1 (1)
Scifi/Fantasy/Dystopi: 1 (3)

Sverige: 2 (1)
Storbritannien: 4 (2)
USA: 1 (0)
Nederländerna: 1 (0)
Australien: 1 (1)

Svenska: 8 (6)
Engelska: 1 (1)

Kvinnor: 9 (3)
Män: 0 (4)

Månadens bästa: Flickan under jorden av Elly Griffiths (4+/5)
Månadens besvikelse: Märkta för livet av Emelie Schepp (3-/5)
Månadens överraskning: Alla av Elly Griffiths. Att de var så bra som alla säger.
Favoritkaraktär: Ruth Galloway i Elly Griffiths böcker.

Utmaningar:
Kaosutmaningen: 2
AWW: 1
3 x 3: 1

Snyggaste omslag:
9781760111236

Askungar – Kristina Ohlsson

Många hyllar Kristina Ohlsson. Jag har hört att hon ska vara en av de bästa svenska deckarförfattarna. Det här är hennes debutroman från 2009. En liten flicka blir bortrövad på ett X2000-tåg när hennes mamma lämnar henne obevakad för en stund. Ingen kan vittna om försvinnandet, trots det välfyllda tåget och perrongen. Den legendariske kriminalaren Alex Recht och hans team tar sig an fallet. Ny i gruppen är analytikern Fredrika Bergman som har lite svårt att ta plats och få det erkännande hon önskar. Dessa två är huvudpersonerna och dem man får följa genom serien som består av sex delar.

Den har egentligen allt en bra deckare ska ha. Mord med spretiga ledtrådar som binds ihop på ett snyggt sätt i slutet. Ett udda radarpar som kompletterar varandra. Det som är extra bra med den här boken är att den känns trovärdig och det beror nog på att Kristina Ohlsson har jobbat som analytiker på Säpo. Karaktärerna i utredningsgruppen är inte för många och beskrivs väl. Utom möjligen Alex Recht som jag inte riktigt har fått grepp om. Men det kommer kanske i senare böcker. Peder är en sådan där typisk bufflig polis som armbågar sig fram och inte har mycket till övers för medarbetare som Fredrika. Men han är ändå ok, han är inte för högljudd och har fler sidor som kommer fram. Själva utredningen är stundtals väldigt spännande och till skillnad från många andra deckare där polisernas privatliv egentligen är behållningen tycker jag att här är det faktiskt själva brottsutredningen. Fredrika känner jag mig tyvärr inte så intresserad av. Det kan säkert ändra sig om jag fortsätter med serien, vilket jag planerar.

Jag kan nog hålla med om att hon är en av de bästa svenska deckarförfattarna. Carin Gerhardsen är en annan favorit.

Jag har lyssnat på boken uppläst av Mirja Turestedt. Hon läste bra, men något som störde mig var att hon läste Alexs repliker som om han vore en robot. Mycket irriterande och gav mig ett dåligt intryck av honom. Därför kommer jag välja att inte lyssna på fortsättningen utan läsa själv istället.

Betyg: 3+/5
Författare: Kristina Ohlsson
Piratförlaget, 2009. Ljudbok.
11 h 40 min.
Serie: Del 1 Bergman & Recht.

Kaosutmaning nr 11: En bok med något rött på omslaget.

Bild från förlagets hemsida.

Miniatyrmakaren – Jessie Burton

En lågmäld roman med tillknäppta huvudpersoner i ett kyligt och rått Amsterdam i slutet av 1600-talet. Under en tid då det gick bra för Holland som var ett rikt land tack vare Ostindiska kompaniet. Religionen var högst närvarande. Kvinnorna förstås underställda männen. Men bakom fasaderna, innanför de tjocka stenväggarna och de bleka hudarna, får vi riktigt känna hur det varma blodet forsar och pulserar i ådrorna. I alla fall hos familjen Brandt som när historien börjar precis tagit emot den unga Nella som tackat ja till att gifta sig med den äldre köpmannen Johannes Brandt. I hushållet finns också Brandts ogifta syster som är van att styra och ställa i huset. Till det ett par tjänare som inte direkt tillhör de kuvades skara. Nella, som inte känner sig välkommen i huset, får i bröllopspresent ett enormt dockskåp som är en exakt kopia av det Brandtska huset. En miniatyrmakare förser Nella med föremål till dockhuset som blir som ledtrådar till de hemligheter som ruvar i huset och som Nella allteftersom tar del av.

Det här ska vara 2000-talets bäst säljande brittiska debutroman. Kanske inte helt lätt att förstå varför det är just den här. Men nog är den bra och välskriven. Jag tyckte mycket om den för sitt språk, för originaliteten och för tempot. Emellanåt kan Nora kanske kännas lite väl modern i sitt språk, men det är förstås en avvägning författaren har gjort. Och inte vet vi hur de verkligen pratade på den tiden. Jag skulle inte kalla den spänningsroman, men nog var det en bladvändare. Extra kul att författaren i slutet av boken har lagt in en lönejämförelse för några av dåtidens yrken och vad en del vardagliga och exklusiva saker kostade.

Betyg: 4/5
Författare: Jessie Burton
Originaltitel: The Miniatyrist (2014)
Pocketförlaget, 2016.
Sidor: 383

Bild från förlagets hemsida.

En smakebit på søndag

Härliga söndag. En lång, lång frukost unnar jag mig i lugn och ro. Maken spelar tennis, den äldsta sonen sover, näst äldsta spelar badminton och de små roar sig med lego och i-paden. Hittills förlöper dagen som tänkt. Lite senare blir det skjuts till kalas och vårstädning här hemma. Och ikväll ska jag och och en kompis på bio och se Jackie.

Just nu läser jag Miniatyrmakaren av Jessie Burton. En riktigt mysig söndagsläsning. Här kommer en smakbit:

”Någon har kikat in i Nellas liv och rubbat hennes cirklar. Om de här föremålen inte har skickats till henne av misstag, då är vaggan ett hån mot hennes ofullbordade äktenskap, mot det som nu börjar kännas som ett evigt liv som oskuld. Vad för slags människa skulle våga vara så gemen? Hundarna – så unika; stolarna – så exakta; vaggan – så insinuerande. Det är som om miniatyrmakaren äger en egen och total insikt.”

6473057481_ce462009e6_o

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i den här läsutmaningen varje söndag. Här kan man få andras smakbitar.

Trevlig söndag!
/Malou

Uppdatering Kaosutmaningen

Såg nyligen att Sofies bokblogg är klar med kaosutmaningen! Det är hon som håller i den och minst 20 böcker av 35 ska prickas av innan sista december. Jag som har läst totalt ca 20 böcker hittills i år. Ligger lite i lä. Hur som helst tänkte jag uppdatera hur långt jag har kommit. Och det är ju faktiskt 9 hela månader kvar, så nog ska jag kunna klara utmaningen. Här kan du se alla punkter och läsa om förutsättningarna samt övriga deltagare.

2. En bok med ett djur på omslaget
The Natural Way of Things – Charlotte Wood

3. En bok på ett annat språk än svenska
Truly Madly Guilty – Liane Moriarty

6. En bok från Amerika
Du – Caroline Kepnes

7. En bok från Oceanien
Fyren mellan haven – M.L. Stedman

8. En bok från Europa (inte Sverige)
Snövit ska dö – Nele Neuhaus

14. En bok publicerad innan 2000
Gamla synder – Elizabeth George

23. En lånad bok
Väggen – Marlen Haushofer

31. En bok som utspelar sig före år 1900
Morden på Mangle Street – M.R.C. Kasasian

Åtta stycken. På rak arm ser jag att jag borde klara åtminstone 13 punkter till utan större svårighet. Men de lättaste punkterna är förstås redan avprickade. Jättekul utmaning tycker jag som är med för första gången.

/Malou

Känslan av död – Elly Griffiths

Det här är fjärde delen i Elly Griffiths serie om arkeologen Ruth Galloway och mordutredaren Nelson och det är den fjärde jag lyssnar på på väldigt kort tid. Jag måste erkänna, så här en vecka efter att jag lyssnat klart, att jag inte minns mycket mer än att den utspelade sig mestadels på ett museum och på en hästgård. Jag minns däremot väl vad som utspelat sig mellan de två huvudpersonerna. När jag hade lyssnat klart ville jag omedelbart börja lyssna på del fem, men jag höll tillbaka den här gången. Dels för att inte göra slut på hela serien på så kort tid utan dra ut på det lite. Men också för att jag insåg att jag inte riktigt följt med under brottsutredningsdelen. Och det tror jag i sin tur beror på två saker. Ett – för att jag så gärna ville höra hur det går för Ruth och Nelson. Två – för att det är så mycket lättare att slölyssna än att slöläsa. Vilket är nackdelen med att lyssna på böcker. Trots det kommer jag fortsätta lyssna på den här serien, har vant mig vid Kovacs röst och förknippar den så starkt med Ruth. Jag tycker också att det är så trevligt att lyssna och den här serien är ju så utomordentligt trevlig. Jag ska försöka hålla mig till sommaren och lyssna vidare på serien då.

Betyg: 3+/5
Författare: Ruth Galloway
Originaltitel: A Room Full of Bones (2012)
Storyside, 2016. Ljudbok
10 h 24 min
Serie: Del 4 Ruth Galloway

Bild från förlagets hemsida.

Helgfrågan

Den här veckan tänkte jag haka på helgfrågan som Mias bokhörna håller i. Vad tror du omslaget har för betydelse när man köper en bok?

För min del har det definitivt betydelse. Det spelar ju ingen roll om jag är ute efter en bestämd bok, men om jag står i en bokhandel och vill bli inspirerad skulle jag tro att omslaget är avgörande. Ett tilltalande omslag får mig att ta upp boken och läsa på baksidan. Verkar det lovande så köper jag säkert boken. Ett fult omslag kräver att jag känner till författaren eller boken för att jag ska ta upp den och läsa på baksidan.

Här är några exempel på snygga omslag som tilltalar mig:

Blommor och pastell är jag nog svag för.

Inser att det är nog mycket färgerna som tilltalar mig. Och fotona som här.

Kul fråga! Ser fram emot nästa helgfråga.

/Malou