Pulver – Sara Blaedel

Danska Sara Blaedel kände jag inte till förrän boken The Killing Forest och The Undertaker’s Daughter började synas på amerikanska Instagramkonton och bloggar. Högt rekommenderade av bland andra Abby på Crime By The Book. Det gjorde mig nyfiken och jag började söka efter den första delen i serien vilket visade sig inte vara helt enkelt. Dels för att den inte säljs längre och dels för att det är svårt att förstå i vilken ordning serien ska läsas. Det beror på att inte alla delar är utgivna på svenska och i USA har de getts ut i en helt annan ordning. Nu har jag samlat ordningen under fliken Sara Blaedel.

Två mord sker under en och samma helg. Det ena offret är en ung kvinna och den andra en journalist. Polisen och journalistkollegor blir snart kontaktade av personer ur Köpenhamns undre värld och det visar sig att morden har kopplingar till narkotikahandel.

Boken skrevs 2004 och det märks både på utsidan och emellanåt i handlingen. (Jag hade aldrig plockat upp boken om jag bara sett framsidan!) Till exempel kollar inte polisen upp offrets mobiltelefon förrän en vecka nästan har gått i utredningen. När de väl gör de kommenterar de att alla ungdomar har väl en mobil nuförtiden. Men det här stör inte, det ger bara ett intressant tidsperspektiv. Jag har så lätt att tänka att allt som hänt efter år 2000 är ungefär förra året.

Boken är faktiskt ganska bra. Den är inte överväldigande eller nytänkande på något sätt. Det är en kriminalroman helt enkelt. Den har två huvudpersoner. Kriminalpolisen Louise Rick, beskrivs som mörk, snygg och envis och kriminalreportern Camilla Lind, blond, snygg och envis. Det är lite märkligt att det skulle vara så viktigt att de två kvinnorna, som för övrigt är bästisar, är snygga. Räcker det inte att de är bra på sina jobb? Det är särskilt märkligt eftersom Sara Blaedel många gånger i boken låter män bete sig sexistiskt gentemot de här kvinnorna. Jag menar att hon är å ena sidan mån om att visa fram kvinnors utsatthet och hur svårt det är i en mansdominerad värld, och å andra sidan beskrivs kvinnornas utseende som så snygga och vackra. Tröttsamt. (Tacka vet jag Ruth Galloway!)

Den är lättläst och hyfsad bladvändare efter kanske 80 sidor in i boken. Den får ett ljummet betyg, men det är ju första boken i en serie och det kanske finns en anledning att man i USA valt att ge ut serien i bakvänd ordning. Jag kommer definitivt läsa vidare.

Betyg: 3/5
Original titel: Grønt støv, 2004.
Prisma, 2006.
Inbunden. 280s.

Bild från Bokus

 

Annonser

Still Life – Louise Penny

Jag blir alltid nyfiken när jag hittar en för mig ny deckarserie. Louise Pennys serie med kommissarie Gamach har jag hört gott om från flera ställen. Bland annat från Anne Bogel på min favoritpodd What Should I Read Next. Hon menar att serien börjar okej, att den blir riktigt bra från bok tre och att nummer åtta är hennes favorit. Vidare tycker hon att den står sig väl även nu när bok tolv eller tretton precis har kommit. Det låter ju lovande.

Boken utspelar sig i den lilla staden Three Pines som ligger nära den amerikanska gränsen. Staden är så liten och okänd att Gamache inte ens hittar den på kartan första gången han ska ta sig dit. Han blir mycket förtjust i både staden och dess invånare. Gamache tycks vara en mycket vänlig och human polis som löser mycket genom att iaktta och interagera med de misstänkta. Han bor på stadshotellet, äter på stadens restaurang, sitter på torgets parkbänk och småpratar etc. Stadens invånare är ganska egna och jag misstänker att flera av dem kommer återkomma i serien. Jag ser pittoreska Stars Hollow (Gilmore Girls) framför mig.

Jag gillar boken. Den är mysig. Inte särkskilt spännande egentligen. Det är Morden i Midsommer fast i Kanada. Klart läsvärd och särskilt om serien blir bättre och bättre.

Betyg: 3/5
Sphere, 2011.
377 sidor. Paperback.
Del 1 i serien om Gamache.
På svenska: Mörkt motiv

Bild lånad från Goodreads

Går att beställa från Adlibris på engelska och på svenska.

Den glömda trädgården – Kate Morton

Kate Morton gillar antagligen sagor. Säkert ända sedan hon var barn. Den här boken känns som en saga. Den onda, giriga styvmodern finns där, vackra unga kvinnor som absolut alla tycker är vackra, bortbytingar, labyrinter och till och med Hans och Gretas kiselstenar. Ett par hundra sidor in i boken måste jag ändå säga att jag fängslas av historien och vill absolut veta hur det hänger ihop. Några större överaskningsmoment blir det ändå inte eftersom jag hela tiden lyckas lista ut hemligheterna strax innan de avslöljas. Det kanske är meningen. Det är lätt att förstå att Kate Morton brinner för att berätta och att hon kan tänka ut de mest sagolika historierna. Kanske är det just därför boken inte blir särskilt trovärdigt. Det är t.ex. svårt att förstå att Nell (som vi träffar under flera olika tider i livet) ger upp sin fantastiska familj som tog hand om henne när hon hittades liten och övergiven, slår upp förlovningen med sin älskade fästman, bara för att hon har fått reda på att hennes föräldrar inte är hennes biologiska. Det här framgår precis i början av boken. Även andra personer gör val som går emot deras karaktärsdrag.

Bortsett från det är boken definitivt en härlig avkoppling och verklighetsflykt till England och Cornwall, herresäten och klippstugor. Kate Mortons berättarglädje är en styrka och jag fascineras över hur hon kommer på intrigen och får alla lösa trådar att knytas samman i slutet.

Jag har Dimmornas lek hemma i bokhyllan sedan hundra år och kommer läsa den nästa gång jag behöver något mysigt och lättsmält.

Betyg: 3,5/5
Månpocket, 2010.
Pocket, 417 sidor.

Boken går att beställa på Adlibris

S E P T E M B E R

Någonting måste ha hänt. Jag har bara läst tre böcker i september. Visserligen har jag märkt att jag läser färre och färre för varje månad, men så få trodde jag ändå inte. Det måste bero på att september har varit en ganska stressig månad. I vanliga fall hinner jag också lyssna på fler böcker på väg till och från jobbet. Sedan 1 september har jag en annan arbetsplats med betydligt kortare resväg. Det innebär att jag varken hunnit läsa särskilt mycket eller lyssna. Jag har dessutom fastnat i en bok på Storytel. Katarina Wennstams Smuts. Jag kommer liksom inte vidare. Har lyssnat på 6 timmar och har 5 timmar kvar. Jag kan ju inte ge upp nu, eller? What Should I Read Next är en podd som jag har lyssnat vansinnigt mycket på istället. Har betat av 80 avsnitt den här månaden.

Antal lästa: 3
Storbritannien: 2
USA: 1
Läst på originalspråk: 2

Bäst: Ingen har varit superduper, men Sharon Boltons Nu ser du mig var nog bäst. Tätt följd av Obsession av Amanda Robson. Den senare var kanske lite mer intressant ändå.

Bilder lånade från Adlibris.